louise

Jag ligger nu i sängen och väntar på att gå till skolan...
Har bara en lektion och sen ska jag gå hem igen... Jag kan bli så frustrerad på att det inte finns något annat roligt att göra än att kanske sitta vid datorn om man inte har några vänner.
Nu har jag ju vänner men iblad vill man bara vara ifred och om man inte vill vara hemma för att man inte får en lugn stund där heller, vad gör man då?
Åker tåg?
Tar livet av sig? Framför ett tåg?
Jag kan förstå Roumis obsession av tåg nu.

Det gäller att skapa sig ett bra hem om man inte redan har det för det är där och på jobbet du kommer spendera den resterande tiden av ditt liv.
Med "bra hem" menar jag inte bara ett hus utan en atmosfär av glädje som ju skapas av folket i hemmet.
Det är därför jag är så rädd för att aldrig hitta någon att spendera resten av mitt liv med...

Ingen vill se tillbaka på sitt liv och tänka på alla dagar man satt som en jävla flodhäst och rökte på balkogen med tio katter pissandes runt omkring sig.
"har de kissat ner ditt hår också?" undrar din kriminella 15-åriga son du pressat ut dig nio månader efter ett dimmigt krogbesök.
Pappan bor i Norge eller Norsborg och du har inte fått bort graviditetsfettet än.
"nej" svarar du och förklarar att du sparat pengar genom att skippa frisörbesöken det senaste halvåret och istället kört med hemmablonderingar.
"skitfult" säger sonen din och ber om en cigg varpå han rullar en spliff på balkongen.

Med tanke på hur media målar upp det förstår jag att detta är vardag för medelwhitetrashsvensson och om så är fallet vill jag hellre vara first class white trash.
Det är samma skrot och korn av dem men överklassaren har lyckats gifta sig rikt eller råna en kassa.
Pissblonderingen byts ut till silverslingor, foppatofflorna till seglarskor och lägenheten i förorten till en snäppet snoffsigare... Låt oss säga kungsholmen.