Min twittersida
... Suger dase.
Jag förstår faktiskt inte grejen med att sitta och skriva hur hårda ens bajskorvar är eller att man är hungrig hit och dit...
Ja? Det är ju faktiskt bara sådant tråkigt som man skriver i och med att när man faktiskt gör något värt att skriva tänker man aldrig på att ta fram mobilhelvetet och twittra ner det.
Jag kan förövrigt inte prestera på plats utan behöver lugn och tystnad för mina braiga inlägg.
Nu började grannen köra med någon jävla lövblåsare utanför fönstret och ja, som ni ser försvann hälften av mitt vokabulär och jag skrev "braiga" istället för något annat fyndigt.
Det betyder att om jag börjar twittra på allvar är det reptilhjärnan som kommer krypa fram och göra jobbet medan supermegahjärnan har annat skoj för sig.
...så jag, Louise Karin Muhammed Abdullah, tänker alltså fortsätta med att vara twitters största mytoman.
(jag menar, jag är inte alls kär och vill göra "det". HAHA. Det andra är dock sant..)
